anettecarlsson

Alla inlägg under juli 2011

Av Anette - 31 juli 2011 12:58

Ingen har väl missat det tragiska som hänt i vårt grannland?! Det är oerhört hemskt och det är svårt att förstå att en människa kan komma så av ondska och tro att han kan göra en positiv förändring. Alltför många liv släcktes för tidigt och har lämnat många ledsna och oförstående efter sig.


Vad jag vill uppmuntra er till: Engagera Er!! I ngt! Sitt inte och tyck att det som skett är fruktansvärt och bara det. försök göra en skillnad i världen. Det finns många platser som behöver hjälp.


I östafrika svälter just nu över 10miljoner männikskor varav över 2miljoner är barn under 5år. De har inte rent vatten eller mat efter den värsta torkan på 50 år. Där kan du hjälpa med 100:- i månaden och göra stor skillnad. Kollan Unicefs hemsida för mer info.


I Sverige räknas ca 220 000 barn vara fattiga. Inte samma sak som att vara fattig i Afrika men ändock fattiga. På Rädda barnens hemsida kan du läsa mer om det.


Gör ngt. Bara ngt litet. För ingen kan göra allt men alla kan göra lite. För ngn annan kanske det innebär ngt stort!

Av Anette - 29 juli 2011 21:32

Nej det är en svår sanning men det är ändå en sanning. Jag räcker inte till, till allt jag vill. Just nu är det studierna som blir kraftigt lidande och jag måste skärpa mig på den fronten. Det är min framtid det handlar om o jag kan inte fortsätta som jag gör. Det är 2,5v kvar nu av distansstudierna. Insåg idag att jag har ett delprov i MaB som jag inte fattat att jag har förrän nu. Bra där. 

Får bli till o fixa det imorgon dårå. 


Idag åkte jag, Adamie o mamma upp hit till Sthlm igen efter en liten blixtvisit hemma i Småland. Min farmor fyllde 80 så vi firade henne igår. Vi hann träffa min bror, hans fästmö och hennes föräldrar på kvällen oxå så det var minst sagt en händelsespäckad dag. Idag for vi förbi Cloetta i Jungsbro. Så nu har jag lördagsgodis som räcker året ut (veckan ut) :) Vi stannade en sväng i Söderköping o åt lunch och gick till en tygaffär oxå. Hittade ett jättefint tyg men tyvärr var det inte tillräckligt för att kunna sy en klänning i det. Men men. Får se fram emot min körsbärs klänning ist :)


Nu ska jag få Adamie o somna, hon leker bara o jag är så själsligt trött så jag måste få sova snart. Men har inte samvete eller hjärta att somna innan hon gör det. Får väl se hur det går.

Av Anette - 27 juli 2011 09:40

God morgon...

Idag ska jag bara putsa ett fönster och läsa 5kapitel i företagsekonomiboken. Måste visst beställa en bok till i höst. O så borde jag damma. O så var jag ju tvungen att packa. O så skulle jag inte glömma att ta med blöjjor. O så födelsedagspresenter. O så var jag ju tvungen att tvätta oxå. Bra om jag hinner med en promenad oxå. Får inte glömma att tömma kylskåpet så inget blir dåligt. (mjölken eftersom den är tom iaf) Vore bra om jag hinner en sväng till stranden eftersom det är sol ute o jag vill bli brun på benen. O just d jag ligger efter med en insändningsupgift, den får jag ta med mig. Jag hade visst lite kartonger som måste ner till förrådet. O kläder jag vill bli av med. Måste lägga upp annonser på Tradera...

Av Anette - 26 juli 2011 20:56

I'm holding on your rope, 
Got me ten feet off the ground
I'm hearin what you say but I just can't make a sound
You tell me that you need me 
Then you go and cut me down, but wait
You tell me that you're sorry
Didn't think I'd turn around, and say...

It's too late to apologize, it's too late
I said it's too late to apologize, it's too late

I'd take another chance, take a fall 
Take a shot for you
And I need you like a heart needs a beat 
But it's nothin new
I loved you with a fire red-
Now it's turning blue, and you say...
"Sorry" like the angel heaven let me think was you
But I'm afraid...

It's too late to apologize, it's too late
I said it's too late to apologize, it's too late


Av Anette - 26 juli 2011 08:33

Jaa imorgon ska Adamie o jag ta tåget ner till Småland, vi ska på 80års kalas. Ska bli kul o träffa släkten... :) Var ett år sen sist nu...

Vad som är skönt är att en av hennes söner inte kommer. Den som då gav mig halva min genuppsättning. O de som läser nu. Om jag säger att Adamie inte har en morfar och jag inte har en pappa. Ifrågasätt inte det tack! Man är inte någons pappa bara för att man bidragit med gener. En pappa är man när man tar hand om sitt barn, man bryr sig om det och älskar det. Så ge f*n i o säga emot mig när jag säger att jag inte har ngn pappa!!! 


Igår lyxade jag på morgonen och badade o så drack jag kaffe i badet. Perfekt! Det borde fler testa som älskar o bada o dricka kaffe! :)


Ska snart ut o röra på mig. Får se om jag har energi o springa... kanske blir en angry-walk (energin kommer från ilska) för jag blev visst lite uppeldad nyss. Sen är det plugg som gäller och se STRANDEN! Förstår inte varför mina ben aldrig blir bruna. Just nu är jag ganska så solbränd på överkroppen men sen är det lite skrallt med färg. Tur jag har 4 askar bronzpuder. Jävla Cubus. MEn det är en annan historia...

Av Anette - 25 juli 2011 17:38

Igår när jag satte mig i Katies soffa så gjorde mina lår ett practical joke mot mig! De lät som om jag la en brakare!!! Jag gjorde inte det men ljudet blev som så när luften pressades mellan låren när jag satte mig på ngt mystiskt sätt... Jag böjde mig frammåt som om jag skulle titta in mellan benen o sa "Nämen" o tittade upp på Fredrik som satt en bit därifrån. Han började skratta direkt när jag sa "Jag pruttade faktiskt inte" o sa att "Eller hur!" Då började jag skratta o Emanuell som satt bredvid mig började oxå  garva o flyttade bort ifrån mig... Då undrade naturligtvis Ida och Katie vad som var så roligt o då fick jag ju tala om det för dem oxå... 

Jag vidhåller att jag INTE pruttade utan att det var mina lår som bestämde sig för att genera mig!!! :D


Jaaa alltid roar man väl nån... :)

Av Anette - 21 juli 2011 10:17

Så har det hänt igen... Min älskade lilla dotter. Ibland är jag jag glad att du är så liten att du inte förstår vad som händer runt omkring dig...


Igår var jag mkt uppgiven. Jag kände att jag fortfarande blir styrd av en människa som jag lämnade för mer än ett år sen. 

Idag försöker jag tänka annorlunda. Det är du o jag och vi är oslagbara, nu kör vi! :)

Det kommer vara du och jag som möter de svåra tiderna men det kommer vara vi som möter de ljusa tiderna tillsammans. När åren går kommer vi vara tacksamma för allt vi varit med om. De svåra stunderna har stärkt oss o de ljusa har gett oss fina minnen och kraft inför framtiden. 

Jag kan inte ge dig allt jag vill. Jag kan inte köpa alla rosa plastsaker andra barn har. Jag kan inte köpa dig de dyraste kläderna. Jag kommer inte kunna låta dig gå på alla andra saker när du blir större för ekonomin kanske inte räcker. Du kommer säkert inte gilla att få nej till det o bli arg på mig. 

Jag kommer fortsätta köpa kläder o saker på second hand. Jag kommer fortsätta att spara in på saker för att kunna lyxa ibland. Ibland får du lyxen, ibland jag. Jag kommer göra allt vad jag kan för att vi ska ha det så bra som jag bara kan. O även om du inte alltid kommer känna så eller hålla med så hoppas jag att du en dag i framtiden vet att jag alltid haft ditt bästa för ögonen o att jag älskar dig vanvettigt!

Ibland måste jag prioritera mig själv. Ibland ger det mig dåligt samvete men jag håller i minnet att genom att jag får tid för mig själv så kommer jag kunna ge dig så mkt mer... Ingen ifrågasätter nog detta mer än jag själv egentligen. Men om du undrar.

Min älskade unge. Kanske kommer du en dag undra, som jag har gjort genom livet. Om det beror på dig. Jag hoppas att jag kommer kunna få dig att förstå att den person som väljer bort dig gör det av egoistiska skäl som inte har med dig att göra. Du kommer ha andra människor i din närhet som kommer älska dig, som kommer ge dig vad du behöver. Du måste hålla hjärtat öppet för det och inte låta din förlust ta över din vinst. Vi är många runt omkring dig som älskar dig ovillkorligt och som alltid kommer finnas för dig. Du förlorar inget, du vinner! 


Till mamma: Jag är så glad att du är min mamma. Jag vet att jag låtit min förlust tagit över min vinst. Det har varit svårt för dig. Men nu är du den jag jag förlitar mig mest på och som jag vet finns där genom precis allt. Om du kunde flytta berg skulle du göra det om det behövdes för mig! Jag älskar dig otroligt mkt och all min styrka kommer från dig. Du har lärt mig vara den människa jag är idag och jag vet att jag i grunden klarar allt. För du finns alltid där och hjälper mig.  

   

Av Anette - 18 juli 2011 22:29

...O så går man där med sin tankar som ett intrasslat garnboll i huvudet o försöker hitta en ände så man kan börja reda upp nystanet... Men jag tror att mitt nystan har bildats av en cirkel för jag kan inte hitta några ändar. Jag ser ingen början på mina tankar och jag ser inget slut. Bara en tillfällig knut som jag kan reda ut. Ibland kan jag inte det själv. Då kanske jag ber om hjälp. Ibland får jag det men det är ändå jag som måste fixa till oredan. O när man har det där nystanet i huvudet så är det inte så lätt. Ibland är det bara lättare att låta det där nystanet vara. En gång lät jag det vara jättelänge. Då blev jag knäpp. Så gick jag till doktorn. O så fick jag tabletter. Då kände jag ingenting på jättelänge. Men när jag började känna så var nystanet fortfarande kvar...


Vissa säger att jag tänker för mkt. Men om inte jag tänker på mitt liv, vem ska då göra det? Jag har en önskan i livet. Att få vara lycklig. Ok 2. Att min Adamie aldrig någonsin ska ha det annat än bra och underbart i livet. MEn om jag skulle önska för min egen skull. Så är det att få vara lycklig. Hur ser lycka ut för mig då?

Ja det varierar. Just nu vill jag bara ha kärlek och lugn o ro men det verkar väldigt mkt svårare än vad det låter. Lugn o ro i kärleken kanske? Går det att få? Går det någonsin att komma ifrån min undran? Är nya kontakter viktigare än att jobba på lyckan med den man har? 


Ibland möter man människor som säger "Mitt liv blev komplett när jag mötte h*n" Visste de om innan att det inte var komplett eller kom de på det när de träffade denne h*n? Kan det vara komplett ett tag o sen ändras? Ens behov ser ju inte lika ut genom livet... Ibland är man ett barn (även om man är vuxen) o man behöver ngn som tar över o fixar ibland. Ibland är man den som fixar. Själv är jag en fixar typ. Försöker fixa där jag kan. För att om jag inte fixar så växer det där j*vla nystanet. O det finns inte mer plats nu. Jag vill inte ha mer trassel i mitt liv. Jag vill inte ha mer upp o ner. Jag vill ha mer "Bara du o jag, vi är oslagbara, nu kör vi!"

Ovido - Quiz & Flashcards