Ngt som händer de flesta gravida någon gång under en graviditet, oftast i slutet men inte alltid, är att man får en fixarlust. Detta kallas boande. Det kan yttra sig på många olika sätt. Faktiskt är det inte exklusivt för den gravida kvinnan utan även för den blivande fadern/partnern. Men det brukar yttra sig på lite olika sätt... 

Nu kan jag ju bara tala för mig själv. När jag väntade Adamie så märkte jag inget speciellt förutom att jag fick en väldans eld i baken och skruvade ihop spjälsäng och möblerade om en dag. Vilket var tur jag gjorde när jag gjorde för ett par dagar senare kom hon. I v37+2.  Sååt dem som nästan hånflinade när jag sa att jag trodde hon skulle komma tidigt och sa "Aaaaaaallllaaaa förstföderskor går över tiden!" Tror att kvinnan känner på sig sånt faktiskt... Iaf så är det annorlunda denna gång. Emellanåt får jag mina ryck och fixar en massa. Sen måste jag vila en del. Men peppar peppar sedan igår har orken varit relativt konstant. Eller var det i torsdags?... Minnet är inte riktigt sig likt... Rackaren i magen har iaf vänt på sig och jag har sedan dess skrubbat av spisen grundligt (inkl tagit bort alla knappar & skrubbat), torkat av alla hyllor och sorterat i skafferiet, packat bb-väskan, tvättat och sytt. Hämtat paket & handlat har oxå hunnits med... Det är inte illa pinkat av en vaggande preggo!   

Blev mkt glad över paketets innehåll. Visste vad det var men det var så fint som jag trodde oxå :)  

Kläder i lite olika strl som jag fyndade på Tradera.

Spjälsängen är numera fixad med ett sommartäcke och kudde. Har sytt ihop en fleecefilt och ett blårutigt tyg jag fick av Ingrid nere i Skåne. Tycker det blev jättefint! :)

Nu är det "bara" babynestet och den där förb*skade gallerfilten jag virkar på som ska bli klara oxå. Så vad sitter jag här för?