Jag försöker att inte vara för personlig med saker som alla kan läsa. Men jag har ngt i mig som jag måste få ur mig.

Jag har levt i ett förhållande där jag blev psykiskt misshandlad. Jag gjorde allt för denna personen. Städade, tvättade, fixade mat, släppte till, var alltid glad och "söt" styrde upp hans liv eftersom han behövde hjälp med saker. Fast jag gjorde allt detta så var han otrogen mot mig.

En kompis sa häromdagen till mig. Det var för att du gjorde allt detta för honom som han fortsatte. Han visste att du skulle stanna och fortsätta oavsett hur han betedde sig. Men du måste förstå att det var han som gjorde fel. En normal människa har vett att uppskatta dig och inte trycka ner dig. 

Men det svider. När jag konfronterade honom med otrohet så var det jag fick tillbaka att det var hans privatliv, att jag skulle ha tur som hittat honom för ingen annan skulle stå ut med mig. Ingen annan skulle acceptera hur jag betedde mig. Felet med mig var alltid att jag inte trodde på mig själv. (Vilket var sant) O så fort jag pratade om ngt som jag skulle vilja göra så fick jag höra att han inte trodde att jag skulle klara av det. 

O han fick mig till den spillra av människa han ville. Sakta men säkert så lyckades han. Tills jag insåg att jag inte ville att min dotter skulle hitta en man som han. O då lyckades jag ta mig ur hans grepp. Men jag är 1år efter inte ens lite hel. Jag har tagit mig ur hans grepp. Men nu är jag ist rädd för att vara den jag är. För jag vet inte om det räcker. Jag försöker tänka som min vän sa. Men blir då istället rädd för att bli en ny dörrmatta.

Vart finns den gyllene mittenvägen? Jag är en fixar typ. Det är sån jag är. Jag tycker om att vara snäll och hjälpa människor. Men jag vill inte bli trampad på. (Vem vill det?) Jo jag vet ett par men det är en helt annan historia.

Hur gör man för att komma igenom en sån här sak? När man tror att den man är inte räcker till? Hur lär man sig att det är det?

O jag säger som ngn annan som skriver blogg. Jag vill inte att folk tycker synd om mig. För det är det inte. Jag har det bra. Men vill ha råd. O jag vill att ni tänker på hur ni behandlar folk...

 

Jenny

15 mars 2011 20:53

Jag tror att när man är mogen och har bearbetat allt inom sig själv, med eller utan hjälp, kommer allt att falla på plats. Det har tagit mig nästan fyra år, men jag har bestämt mig för att jag också vill vara snäll och hjälpsam(alt korkad och naiv). Det är den jag vill vara. Jag har lärt mig att gå vidare efter att ha blivit sviken delvis pga det. Det här är den Jag vill vara och jag tänker vara det. För mig har det blivit viktigare att vara ärlig mot mig själv än att svika mig själv för att inte riskera att bli sviken av andra. Det är mitt beslut och val. Bara du kan bestämma ditt beslut och val. Det kommer när man är mogen och har bearbetat det som varit. Innan det är man lite sargad, men när ens inre är färdigt har man växt som människa och kan gå vidare starkare än man var innan.

http://livetpaenkant.blogg.se

 

Marja

15 mars 2011 21:10

du är du, din mamma dina vänner och din dotter tycker det är superbra!
fortsätt vara precis så, om du närmar dig att vara dörrmatta så kommer en varningsklocka att ringa och du känner igen och kan snabbt sätta ner foten.
du kan hjälpa andra vilket jag tror du kommer att göra för de i samma situation och ju mer åren går desstu längre bort kommer det från dig. det har inte gått så lång tid ännu så det känns så nära inpå, men hylla dig själv att du gjorde rätt och lev ditt liv ;))
jag antar att det hjälpte lite att skriva om det..
massa kramar

 

Malin

15 mars 2011 22:09

Tänkte jag skriver här...
Rekommenderar böckerna som Ingalill Roos skrivit...Både den om energitjuvarna och kärlekensenergi...(fast jag tyckte faktiskt den andra boken var bättre...) Skrev ett utdrag ur kärlekensenergi i min blogg...

http://salladsdagar.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påväg till & från jobbet har jag 30min när jag kan sitta & fundera en del... Oftast läser jag nyheterna på mobilen & självklart onödigt tjafs som Facebook & Instagram. Men det börjar bli ledsamt... För jag undrar vad vi pysslar med egentligen... D...

Jag har blivit tårögd flera gånger senaste tiden när jag läst nyheterna... Ett område vill inte att det ska byggas ett LSS-boende där de bor för det skulle minska värdet på deras tomter & hus, en pappa som desperat fått soc att ingripa mot barnets mo...

När jag slutade blogga för ett par månader sedan så sa jag ju att jag skulle bli en domestic godess istället. Det har jag väl inte lyckats med direkt men jag har lärt mig göra saft, både rabarber och flädersaft, gjort rabarberpaj, jordgubbsylt och vä...

Igår berättade Adamie att en 9årig tjej vid lekplatsen kallat henne bajskorv. Först kanske detta låter roligt... Men jag frågade henne varför denna tjej sa så. För att jag är brun svarade hon då. Både min & Thomas reaktion var att gå att kolla om den...

Favorit just nu: http://m.youtube.com/watch?v=tVxUlG_lOwE