När jag sluta skolan idag blev jag skitnere... Kändes bara så himla tomt o åka hem till min tysta tråkiga lägenhet o sitta med näsan i böckerna... Är ju van vid min lilla unge som gör väsen av sig o som aldrig låter mamma vara ifred...

O nu är hon i Frankrike.. Ringde dit idag och låtsades att jag kunde prata franska med en dam som svarade... Hon verkade gå på det för Bachir kom iaf till luren... :/ De har det bra. O det är allt jag säger om det (Förutom att jag saknar henne. Shitloads!!!)

Skrev till en kompis som faktiskt lyckades muntra upp mig. Imorgon blir det häng hos honom o laddande inför tjejmilen... Velar fortfarande om jag ska springa eller inte.. Kondisen är inte den bästa längre. Inte mitt energiförråd heller o inte min lårmuskel heller... Men jag har ju betalt... Kan ju alltid gå runt... MEn jag vill springa på under en timme! Det har ju varit mitt mål... Åhhh ständigt dessa dilemman... :/

Nej jag har inte fixat läpparna. Jag ger dig en puss! ;)