Jag kom precis hem från att ha träffat min kurator. Vissa kanske undrar varför jag berättar det. O det gör jag bara för att det inte borde vara något konstigt med att gå och prata med någon och utveckla sig själv.

Jag har för den mesta delen av mitt liv kämpat hårt med min självkänsla och självförtroende. Först nu känner jag att jag kommit till en mellan nivå där jag vet att jag måste börja ta hand om mig själv på riktigt. För ingen annan kommer göra det åt mig. Ofta har det varit så att om någon sagt något snällt till mig så har jag bara viftat bort det med tanken att de bara vill vara snälla. Det har liksom inte fastnat. Om någon däremot sagt något mindre snällt så har jag sugit åt mig som en svamp. Precis tvärtom mot vad man ska göra alltså. Detta har inneburit att jag har många gånger varit i situationer med människor som skadat mig ordentligt och som bara ökat på känslan av att jag inte är värd något bra.

Men för ca ett år sedan tog jag mig ur ett förhållande som var illa, riktigt illa. Jag hade styrkan till det! Min tanke var då att jag ville inte låta min dotter växa upp och lära sig att kärleken ska göra ont. Sen tog jag tag i den fysiska förvandlingen av mig. Trodde att det kanske berodde på att jag var tjock. Nu när jag är smal så är problemen kvar. Så nu får den psykiska förvandlingen börja. Jag ska öva mig. Öva mig i att se att jag duger, att jag är en bra människa, att förstå att jag gör så gott jag kan och när jag vet bättre så gör jag bättre, Jag ska öva mig i att se på mig i spegeln och se att det är en vacker människa som står där. Öva mig i att titta upp när jag går (oftast tittar jag ner i backen). Öva mig i att förstå att dåliga saker händer och de flesta sådana saker får dig att växa om du låter dem göra det. Öva mig i att känslor, bra och dåliga, inte är dåliga utan berikar mitt liv.

Öva mig i att älska mig själv och inse att jag är värd bra saker och inte bara ska vara tacksam för det jag får. När det ändå inte gör mig lycklig.

För det första ska jag ta åt mig av en kompimang jag fick igår. Den löd såhär: Du är söt och underbar, hjärtegod och härlig och förtjänar allt mys i världen. Du är älsklig, alltså en tjej som är svår att inte älska.

Visst är det underbart sagt?! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påväg till & från jobbet har jag 30min när jag kan sitta & fundera en del... Oftast läser jag nyheterna på mobilen & självklart onödigt tjafs som Facebook & Instagram. Men det börjar bli ledsamt... För jag undrar vad vi pysslar med egentligen... D...

Jag har blivit tårögd flera gånger senaste tiden när jag läst nyheterna... Ett område vill inte att det ska byggas ett LSS-boende där de bor för det skulle minska värdet på deras tomter & hus, en pappa som desperat fått soc att ingripa mot barnets mo...

När jag slutade blogga för ett par månader sedan så sa jag ju att jag skulle bli en domestic godess istället. Det har jag väl inte lyckats med direkt men jag har lärt mig göra saft, både rabarber och flädersaft, gjort rabarberpaj, jordgubbsylt och vä...

Igår berättade Adamie att en 9årig tjej vid lekplatsen kallat henne bajskorv. Först kanske detta låter roligt... Men jag frågade henne varför denna tjej sa så. För att jag är brun svarade hon då. Både min & Thomas reaktion var att gå att kolla om den...

Favorit just nu: http://m.youtube.com/watch?v=tVxUlG_lOwE