Träffade underbara Katie idag. Gick till henne för ett spontanbesök för det var länge sen jag träffade henne. Så det blev en promenad, rutshkaneåk (Adamie och Ava var med) och lite snack om livet. Vi delar så mkt hon och jag. Vi har liknande tankar o åsikter om livet och det är skönt att prata med henne. För hon är verkligen underbar min fina vän. Jag minns inte ens hur vi blev vänner, bara att hon plötsligt stod och står mig så nära...

Jag har iaf kommit fram till att det är dags att börja leva det liv jag vill ha. Det går inte att vänta på och tro att någon annan kommer ge mig det. Däremot så involverar det en person till. Men om jag lever som om jag alltid klarar mig själv så kan det ju verka som om jag inte behöver någon. O det är fel. För det gör jag. Mitt liv är bra som det är men det vore toppen om det kom en stor förändring. Jag ska börja leva som om den förändringen kommer att komma. För jag vet att den kommer komma. Men jag måste oxå tillåta den komma. 

Detta kan ju verka som om det bara är svammel men jag tror att rätt person kommer förstå vad jag menar. För du vet väl att jag behöver dig? Även om det går upp o ner mellan oss så har jag det ändå hellre upp och ner med dig Andres än rakt med ngn annan. Så du vet.

Imorgon blir det skola och det ska bli kul! En liten oroande sak jag upptäckte nästa fredag är att jag har 4prov den dagen. JAg klarar av ett i skolan, sen 3 till. Samtidigt som jag har Adamie. Det kan ju bli spännande. Får nog ta en sen kväll med att göra prov och tumma lite på sömnen. Eller så kanske jag kan hitta ngn som kan ha Adamie på lördagen så kanske jag kan göra 1 eller 2 prov på lördagen. Hmm men vi får väl se hur det blir...

Tror jag bestämt vad jag ska läsa i sommar. Grafisk kommunikation, Marknadsföring, Ma B, Information & layout, Näthandel A & B. Vad tror ni om det? Tänkte försöka klämma in allt på 10v. Kan det funka måntro? Eller tar jag mig vatten över huvudet? Har lite tid o fundera så får vi se...

MEn nu ska jag gå o packa för jag ska på weekendresa på fredag serni... O det ska bli såååååå nice!

Kan ni förklara det för mig? Varför förutsätter vissa (mig ink) det värsta i vissa senarier? ÄR det för att det är ens rädsla?

Jag har gått med små ångest i mig denna förmiddag pga en dum sak som det finns 100 enkla förklaringar till. Det är ju skitdumt! För oddsen att det skulle vara en "katastrof" är verkligt liten och att det skulle vara ngt litet mkt stora...  Så jag intalar mig att om ett par timmar kommer jag få svar på vad jag undrar och då kommer min ursprungliga tanke verka enbart larvig.

Är nog lite känslig skulle jag tro....

Är hemma från skolan idag med Adamie. Hon hade lite feber igår, inte idag menhon får vara hemma en dag för o se om det blir ngt mer. Hoppas inte för vill inte hon ska vara sjuk. Jag hade bara matte idag i 1h så det är helt ok. Brukar iaf störa mig på at åka i nästan 2h för en lektion på 1h. MEn men. Nu gjorde jag iaf det jag tror vi kommer att göra på lektionen hemma och det gick ju finfint. Bara en rackare som jag inte kom på. Men det är ok. Kanske kommer jag på den senare. Om 2v har vi prov i matte igen. Skulle så gärna ha Vg så jag ska kämpa och plugga för att få det oxå. Men det var ju det där med disiplinen.

Kom på att på alla mina "kvartsamtal" jag haft i skolan har de sagt ungefär såhär "Det går bra för Anette men hon skulle kunna mkt mer om hon ville" Det är det enda jag i stort sett minns från det. Jag kan ju inte direkt påstå att Signhild, Ulla, Anders och Christer höjde min motivation direkt. På Christers lektioner satt jag mest och funderade exakt hur mkt hår han hade på ryggen egentligen... För det stack upp ovanför kragen... Hmmmm jaaa.... ;)

Men iaf. Mitt problem är ofta att jag inte törs göra min röst hörd. Gillar inte att prata inför grupper och i det ingår att svara på frågor eller så i en klass. Det börjar liksom sussa i öronen och jag får lite ont i magen för jag är nervös att det ska vara fel. Även om jag vet att det är rätt. Mkt dumt av mig. Men i matten övar jag mig. Läraren svarar iaf lika kaxigt på alla frågor så det spelar ingen roll om man svarar rätt eller fel ;)

O i programhanering är det lite likadant. Där tänker jag att datasnillena kommer tycka att jag hör hemma i den skoboxen jag kom ifrån. Men det är bara mina hjärnspöken så jag håller på o schasar bort dem. För om inte jag tar min plats kommer ngn annan o göra det.

O det vore ju synd. För jag kan ju faktiskt. Om jag vill.... ;)